Blog Image

Mari de Deugd

Semester

Mitt liv Posted on Wed, April 07, 2010 09:03:43

Tidigt på påskaftonen klev vi upp för att packa det sista (Ron packade allt) för att halv nio (blev naturligtvis senare) sätta oss i bilen och köra till Arlanda och långtidparkeringen. Gick lätt att hitta men sen då?

Nåja hittade en buss som vi hoppade på med packning och allt och tog oss till flygplatsen. Där var Kent (Vincent), Erika och Robert (Claes) och vi checkade in bagaget och fick oss något att äta. Svärföräldrarna skulle ta ett senare plan samma dag.

Flygturen till Amsterdam blev trång, skumpig men gick ändå bra och snabbt smiley Där väntade Rons kusiner, kusinbarn, faster och farbror samt vännen Peter.

Peter, Anja och Pricilla bor ca 4 mil utan för Rotterdam i ett trevligt hus där all yta är utnyttjad på höjden´som allt annat i Holland då det är ont i plats.

Peter och Anja har lagat till det mesta Ron saknat i matväg och Marco har ätit så att magen stått rätt ut. Han verkligen älskar hollänsk mat smiley.

På söndagen samlades Rons hela familj hos en av kusinerna för fika och prat. Jag förstod inte så mycket och Marco inget alls men med engelska och teckenspråk går det iaf att förstå varandra till slut.

Måndag bar det av på långpromenad i omgivningarna där vi bor, tror vi promenerade i 3,5 timmar och såg gamla ruiner från kriget, väderkvarnar, reparationsdocka för skeppen som behöver lagas och mycket annat. Skönt för här är det vår och blommorna blommar.

Igår var det en heldag i Rotterdam på marknaden som är varje tisdag och söndag där gata upp och gata ned är täckta av gatustånd smiley fyndade mjukisbyxor för 30:-/st åt oss alla, Marco hittade en häftig t-shirt och en kepa och lite annat smått och gott. Sen när vi kom tillbaka till Peter och Anja tog jag och Ron en shoppingtur till i köpcentrat smiley.

Idag ska vi till Djurparken som ligger mitt i Rotterdam, ska bli kul.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag har ont i fötterna (o kroppen) efter alla låååånga promenader, behöver en svältkur efter all god och onyttig mat och njuter av att ha semester.



Med beröm godkänt

Mitt liv Posted on Thu, February 25, 2010 16:40:35

Skyndade mig hem tidigare från jobbet då jag ville hinna med en skidtur innan det blev mörkt.

Sagt och gjort, hem och bytte om, tvekade en stund om jag verkligen skulle hinna då det började skymma lite grand. Nåja, jag chansade och åkte iväg. På med skidorna och så iväg – halva turen gick prima förutom att jag hinner glömma hur jäkla JOBBIGT det faktiskt är.

Efter halva turen satte smärtorna in, vaden som brukar krångla då och då och sen mitt jäkla bäcken. Det blev en kamp bara att ta sig tillbaka. Trött, svettig och ont höll jag på att lessna ur totalt. Då slog det mig hur jäkla duktig jag faktiskt är som trots alla motgångar faktiskt tar mig ut och motionerar så mycket som jag gör.

Har massor av problem att kämpa med – övervikt, sjukdomar och smärtor som ställer till problem och gör livet mer surt än vad som är nödvändigt ….. OCH ändå tar jag mig ut så gott som varje dag med promenader och skidåkning. Trots smärta så fullföljer jag min planering och ändå finner en njutning i det. Inte varje gång men för det mesta. När det gör som mest ont blir jag ledsen och lessnar ur, men inser att jag faktiskt gör det hela så jäkla bra 😀

Så det blir med beröm godkänt för mig!

Igår hade jag tid hos ortopedtekniska mottagningen för att prova ut en korsett/bälte som ska avlasta bäckenet när jag motionerar så att smärtan kan åtminstone minskas. Väl där så visar det sig att läkaren som remitterat mig fyllt i att jag ska betala den själv!

Så det blev inget bälte *suck* utan det blir att läkaren får ringa mig så jag får fråga hur han tänkte. Vet ju inte ens om det kommer att hjälpa och det minsta man kan begära är att man får det subventionerat. Det tjänar både jag och samhället på att jag kan motionerna och hålla mig friskt sjuk istället för sjukt sjuk 😛

Nåja det får lov att lösa sig! Nu ska jag fuska med en apelsin *S*

Ha det gott!



SMS

Mitt liv Posted on Thu, February 11, 2010 09:23:52

Igår kväll kom ett sms som gjorde mig både förvånad, förväntasfull och lite rädd. Tankarna och känslorna spann igång och jag drabbades än en gång av ADHD symtom. Vanligtvis har jag eftermiddags afasi men på senare tid har jag även drabbats av ADHD vid några tillfällen.

Allt inom mig spann igång och jag väntar med spänning på fortsättningen som ska följa idag. Måtte det nu göra det annars blir jag tokig med mina tankar. Kunde inte somna igår, fick kliva upp och sitta i mörkret spela lite spel på datorn medan resten av huset sov.

Kröp i säng runt halv ett till min kära make som än en gång förärade mig med sitt prat i sömnen:

Yrvaket, lätt ilsket: – vad gör du? Jag svarar: -lägger mig! Han: -men det har du ju redan gjort en gång! och sover vidare – kan man annat än älska honom smiley.



Så Sällan

Mitt liv Posted on Wed, February 10, 2010 09:48:24

Skriver alldeles för sällan i bloggen, tiden och orken vill liksom inte räcka till smiley men gör några tappra försök då och då.

Idag är jag hemma och är sjuk. Har haft något i kroppen länge som inte riktigt har velat brutit ut. Blir problem när jag vill träna och har ont i halsen, är jag sjuk, är det allergi ??? och så tränar jag med alla risker det innebär. Men nu har jag feber och ont i halsen så då är det bara att inse – jag är sjuk.

Annars har jag upptäckt ett nytt roligt men skitjobbigt intresse – skidåkning på längden *S* eller rättare sagt “gå runt på skidor” för att säga åka är nog att överdriva smiley

Efter några riktigt tunga veckor fick vi chansen att följa med Anna-Karin till Tandådalen för två helger sen *ljuvligt* att bara vara, njuta av lugnet och stillheten och åka skidor på dagarna i vacker natur = balsam för själen smiley

Helgen som var tillbringade vi med Rons jobbarkompis och hennes man i Ludvika. Så trevligt *ler* Kia är uppvuxen i Japan och bjöd på Japansk mat vilket var en mycket god upplevelse smiley med vin och Irish coffee och självklart en vinst för oss tjejer i brädspel somnade vi alla (tjejer iaf) nöjda framåt småtimmarna. Peter och Ron intog den mogna stilen och påstod att de lät oss vinna. Men taktik och intelligens slår de flesta smiley

Tror att jag ska ta Dean med mig i soffan under filten för lite mys – bäst att passa på när jag är själv hemma smiley (Dean är ju förstås Dean R Koontz – skriver mycket bra böcker) smiley

Cya!

Så vackert i Tandådalen – avnjöts på skidor:



Objectum sexuell

Mitt liv Posted on Wed, January 06, 2010 19:18:10

Hade en otroligt intressant diskussion på jobbet häromdagen gällande Objectum sexuella människor och jag hade under några år kontakt med en person som hade den läggningen på Lunarstorm. Tyvärr är många människor trångsynta och har svårt att acceptera andra människor som avviker från det de anser vara normalt och personen i fråga fick utstå glåpord och annat.

En länk om detta: http://www.algonet.se/~giljotin/sv_oban.html

Det jag menar är att människor är så otroligt intressanta, hur vi på olika sätt försöker hantera livet och allt vad det innebär. Vi har alla tankar och känslor som avviker från normen men som vi är duktiga på att dölja för omgivningen.

Våra erfarenheter och upplevelser bär vi med oss, inom oss och syns igenom våra handlingar då och då. Ett ord, en tanke, en bild kan väcka känslor och tankar som får oss att tänka och ibland agera på ett sätt som inte är enligt normen. Våra tankar skulle skrämma andra om de fick ta del av dem och ändå så har vi dem de flesta. Men det som inte är normativt döljer vi så gott vi kan. Och varför gör vi det?

Därför att det finns inte utrymme för oliktänkande eller avvikelser i vårt samhälle. Inte utrymme helt utan konsekvenser, det finns alltid någon som har något elakt eller fördömande att säga och säger det gärna och mycket. Sen att de själva går runt med tankar och känslor som är precis lika avvikande på olika sätt är inget som yppas.

Har ni funderat över vilka värderingar, moral och fördomar ni har?

Och varför har ni just dem, har ni valt dem själva eller har ni fått dem av andra?

Tycker ni egentligen det som ni uttrycker och har ni funderat över vad ni tycker egentligen?

När man börjar syna sina värderingar, moral och fördomar blir det intressant. Vi har många av dessa som vi faktiskt inte har ägnat en tanke åt vad de innebär ändå så uttrycker vi dem. Intressant tycker jag.

Nog för den här gången, nu ska jag slåss lite med mina egna inre demoner 😛



Iphone

Mitt liv Posted on Thu, December 10, 2009 13:07:25

Har skaffat mig en ny leksak som driver mig halvt galen. Gillar enkelt och detta faller inte i den kategorin, men inser att när jag lärt mig så kommer jag ha mycket nytta av den 😀



Kanoners

Mitt liv Posted on Sun, November 22, 2009 12:43:46

Blir så glad över mig själv, gick 8,1 km stavgång i morse (eller fm men för mig var det morgon). Den längsta sträckan i år. Ignorerade min oro för blödningar efter leverbiopsin och gick iväg. Kändes så bra så jag tänkte att idag ska jag utöka sträckan.

Är stolt över mig själv som fortsatt att kämpa med promenaderna trots smärtor på olika sätt. Sakta har jag utökat sträckan och tempot tills där jag är idag. Promenaderna har blivit en vardag och jag har svårt att vara utan dem. Målet är att jag ska börja jogga så småningom.

Har gått ned sammanlagt 7,5 kg och minskat 17 cm i midjan – det går sakta men säkert åt rätt håll 😀

Dags för dusch.

Ha en skön söndag.



AJ!

Mitt liv Posted on Tue, November 17, 2009 16:29:46

Idag var det dags … som jag har gruvat mig. I söndags hade jag rejält med ångest och en intressant reflektion blev för mig som inte har ångest i vanliga fall, var att de flesta mindre trevliga känsloyttringar förstärktes.

Nåja idag har jag gjort en biopsi på levern, inget trevligt alls. Dessutom var det så gott som lika som sist jag gjorde en för lite mer än 10 år sedan. Det enda som skiljde var att jag slapp göra en blödningsbild (två små snitt på armen för att se hur mitt blod koagulerar), informationen var bättre samt att jag var mer nervös.

Gick upp kl, 4.20 i morse allt för att hinna en morgonpromenad och frukost innan 5.30 då jag var tvungen att vara fastande 4 timmar innan. Galna säger vissa och ångestdämpande säger jag.

Var i god tid i Falun ca en halvtimme innan, fick dinosarien Birgit som lyckades punktera de flesta vener i båda armarna innan nålen satt där den skulle (?!?!) eller åtminstone på underarmen.

Vid halv tio rullades min säng ned för biopsi själv valde jag att gå då jag hade lite svårt att åka sängliggandes innan ingreppet – liiiite överkurs. Snygg var jag i vit sjukhusklänning med matchande vita nätstrumpor – hot kanske man skulle kunna kalla mig 😉 eller vad säger du älskling som fick den stora glädjen att skåda mästerverket?

Sedvanligt ultraljud för att se vart de bäst skulle gå in och valet blev på sidan mellan mina revben. Var mest rädd om lungan men oroade mig säkerligen i onödan. Fru doktor hade koll på grejerna.

Bedövningen var inte att leka med, olustigt med en nål rakt in mellan revbenen och en del runt om. Direkt efter lades ett litet snitt, bedövningen tog omedelbart. Sedan in med stooooora nålen och sedan order om att inte andas. Jävlar, helvete, skit vad ont det gjorde. Luften bara gick ur och jag stönade högt av smärta. Som tur var så var det över på 15 minuter. Sedan allmän smärta, manliga sjuksköterskor som försöker vara roliga som sängchaufförer när jag bara ville vara ifred med min smärta och min traumatiska upplevelse. Fick se leverbitarna som de tagit ut – påminde om två tjocka korta sytrådar som simmade runt i vattnet i röret.

Sedan var det dags för 4 timmars stilla vila utan att anstränga bukmusklerna (det innebär ryggläge utan att få röra sig) vilket i sig var hemskt för mig då jag har så ont i ländryggen när jag ligger ned och att inte få kissa, till slut bad jag om att få gå upp en kvart tidigare då jag inte längre visste vad som gjorde ondast – kissnödigheten eller ländryggen. Magen och ryggen var i ett som en enda stor värkande massa. Gissa om det är skönt att kissa *ler* Det har varit några av de längsta timmarna i mitt liv.

Dags för hemgång, tackade nej till ala carten på lasarettet och dinosarien Bertil förlåt Birgit plockade bort nålen ur underarmen som vid det här laget såg ut som ett blått gran canyon, som dessutom inte ville sluta blöda. Så vi fick vända tillbaka för stoppa ett smärre blodbad med massor av plåster.

Kan lätt konstatera att jag har gjort det här två gånger och vill ALDRIG mer göra om det. Har tagit ut komp i morgon halva dagen sen blir det jobb med övertid. Nåja får se hur det känns i morgon. Dags att kura försiktigt i soffan.

Kram på er.



« PreviousNext »