Allt är tillbaka till vardag, rutiner och måsten – både skönt och tråkigt på samma gång.

Ron jobbar och Marco är i skolan och själv har jag börjat jobba efter en lång och jobbig helg. Tror att kortisonet både slog ut kropp och humör. Men som sagt nu är jag tillbaka igen 😀

Har jobbat övertid måndag och tisdag på gamla jobbet, riktigt kul att få känna sig kompetent och duktig igen ;0) alla koder och alla rutiner satt som gjutna *S*

Dock avslutades tisdagens övertid abrupt med några hemska (för en mamma) sms från sonen att nåt hänt och att han behövde hem snabbt, jag fick inte ringa utan bara sms och att han befann sig i en lokal men visste inte riktigt vad den hette.

*HJÄLP*

Strax därefter hämtade jag upp en uppjagad son som blivit misshandlad och hade gömt sig. Fy sjutton vad ont det gjorde i hela mig för att inte tala om oron.

Väl hemma uppger sonens kompisar Rons telefonnummer och strax därefter ringer killen som misshandlat vår son. Efter ett hårt och ihållande resonemang med Ron så gör de en överenskommelse om att lägga ned bråket och att de inte ska ha kontakt mer. Hoppas det är lungt nu 🙁

Så idag är jag mör både av händelsen igår och av dagens arbete. Känns som om det är sent på em och jag har ännu inte haft lunch – vad ska det bli av den här dagen?

Tur att det snart är helg då det vankas mys och trevligheter så att jag kan samla kraft till nästa vecka.

“Life is a bitch – then you die” tur att DET bara är halva sanningen 😛 lite kul hinner man ju klämma in också 😛