Humöret åker upp och ned, ena stunden känns allt bra i nästa är jag gråtfärdig och inget känns riktigt roligt. Magen krånglar, stressryckningarna i ögat är tillbaka och värken i lederna …… jag är slut.

Sjukskrev mig i torsdags efter två 10 timmars pass tisdag och onsdag. Har under flera månaders tid arbetat 150% och det har inte varit självvalt. Skulle ha en övergångsperiod mellan gamla och nya jobbet där jag skulle jobba 50/50, vilket i praktiken blev 100/50.

Märker att jag inte vill prata med andra om hur jag mår, vill inte riktigt ta på det för här hemma trillar allt på som vanligt och det känns ok. Har min underbara make och son i närheten vilket är det viktigaste. Sen räcker det med att jag går in på jobbmejlen för att stressen bara skjuter upp genom kroppen, det är då jag inser att det är värre än jag förstått. Ytan är skör och måendet förrädiskt, lite lite motstånd och jag brister.

Har semester från måndag och det ska blir skönt. Ska göra så lite som möjligt och har inget särskilt planerat vilket är tur då även det skulle kännas kravfyllt och stressande.

Nu ska jag gå ut i solen och göra ingenting!