Skyndade mig hem tidigare från jobbet då jag ville hinna med en skidtur innan det blev mörkt.

Sagt och gjort, hem och bytte om, tvekade en stund om jag verkligen skulle hinna då det började skymma lite grand. Nåja, jag chansade och åkte iväg. På med skidorna och så iväg – halva turen gick prima förutom att jag hinner glömma hur jäkla JOBBIGT det faktiskt är.

Efter halva turen satte smärtorna in, vaden som brukar krångla då och då och sen mitt jäkla bäcken. Det blev en kamp bara att ta sig tillbaka. Trött, svettig och ont höll jag på att lessna ur totalt. Då slog det mig hur jäkla duktig jag faktiskt är som trots alla motgångar faktiskt tar mig ut och motionerar så mycket som jag gör.

Har massor av problem att kämpa med – övervikt, sjukdomar och smärtor som ställer till problem och gör livet mer surt än vad som är nödvändigt ….. OCH ändå tar jag mig ut så gott som varje dag med promenader och skidåkning. Trots smärta så fullföljer jag min planering och ändå finner en njutning i det. Inte varje gång men för det mesta. När det gör som mest ont blir jag ledsen och lessnar ur, men inser att jag faktiskt gör det hela så jäkla bra 😀

Så det blir med beröm godkänt för mig!

Igår hade jag tid hos ortopedtekniska mottagningen för att prova ut en korsett/bälte som ska avlasta bäckenet när jag motionerar så att smärtan kan åtminstone minskas. Väl där så visar det sig att läkaren som remitterat mig fyllt i att jag ska betala den själv!

Så det blev inget bälte *suck* utan det blir att läkaren får ringa mig så jag får fråga hur han tänkte. Vet ju inte ens om det kommer att hjälpa och det minsta man kan begära är att man får det subventionerat. Det tjänar både jag och samhället på att jag kan motionerna och hålla mig friskt sjuk istället för sjukt sjuk 😛

Nåja det får lov att lösa sig! Nu ska jag fuska med en apelsin *S*

Ha det gott!