Idag var det dags … som jag har gruvat mig. I söndags hade jag rejält med ångest och en intressant reflektion blev för mig som inte har ångest i vanliga fall, var att de flesta mindre trevliga känsloyttringar förstärktes.

Nåja idag har jag gjort en biopsi på levern, inget trevligt alls. Dessutom var det så gott som lika som sist jag gjorde en för lite mer än 10 år sedan. Det enda som skiljde var att jag slapp göra en blödningsbild (två små snitt på armen för att se hur mitt blod koagulerar), informationen var bättre samt att jag var mer nervös.

Gick upp kl, 4.20 i morse allt för att hinna en morgonpromenad och frukost innan 5.30 då jag var tvungen att vara fastande 4 timmar innan. Galna säger vissa och ångestdämpande säger jag.

Var i god tid i Falun ca en halvtimme innan, fick dinosarien Birgit som lyckades punktera de flesta vener i båda armarna innan nålen satt där den skulle (?!?!) eller åtminstone på underarmen.

Vid halv tio rullades min säng ned för biopsi själv valde jag att gå då jag hade lite svårt att åka sängliggandes innan ingreppet – liiiite överkurs. Snygg var jag i vit sjukhusklänning med matchande vita nätstrumpor – hot kanske man skulle kunna kalla mig 😉 eller vad säger du älskling som fick den stora glädjen att skåda mästerverket?

Sedvanligt ultraljud för att se vart de bäst skulle gå in och valet blev på sidan mellan mina revben. Var mest rädd om lungan men oroade mig säkerligen i onödan. Fru doktor hade koll på grejerna.

Bedövningen var inte att leka med, olustigt med en nål rakt in mellan revbenen och en del runt om. Direkt efter lades ett litet snitt, bedövningen tog omedelbart. Sedan in med stooooora nålen och sedan order om att inte andas. Jävlar, helvete, skit vad ont det gjorde. Luften bara gick ur och jag stönade högt av smärta. Som tur var så var det över på 15 minuter. Sedan allmän smärta, manliga sjuksköterskor som försöker vara roliga som sängchaufförer när jag bara ville vara ifred med min smärta och min traumatiska upplevelse. Fick se leverbitarna som de tagit ut – påminde om två tjocka korta sytrådar som simmade runt i vattnet i röret.

Sedan var det dags för 4 timmars stilla vila utan att anstränga bukmusklerna (det innebär ryggläge utan att få röra sig) vilket i sig var hemskt för mig då jag har så ont i ländryggen när jag ligger ned och att inte få kissa, till slut bad jag om att få gå upp en kvart tidigare då jag inte längre visste vad som gjorde ondast – kissnödigheten eller ländryggen. Magen och ryggen var i ett som en enda stor värkande massa. Gissa om det är skönt att kissa *ler* Det har varit några av de längsta timmarna i mitt liv.

Dags för hemgång, tackade nej till ala carten på lasarettet och dinosarien Bertil förlåt Birgit plockade bort nålen ur underarmen som vid det här laget såg ut som ett blått gran canyon, som dessutom inte ville sluta blöda. Så vi fick vända tillbaka för stoppa ett smärre blodbad med massor av plåster.

Kan lätt konstatera att jag har gjort det här två gånger och vill ALDRIG mer göra om det. Har tagit ut komp i morgon halva dagen sen blir det jobb med övertid. Nåja får se hur det känns i morgon. Dags att kura försiktigt i soffan.

Kram på er.